bissan rätt sida nissan.
det sämsta med flytten: pappas reaktion. "du har ju för fan
bytt ner dig, titta här mögel. taket ramlar ju snart ner. det
läcker från elementet. så här kan man ju fan inte bo. ett hål
i parkettgolvet! men emma!"
då fick jag klump i magen. not imponerande där inte. ja, kan
man verkligen bo såhär? men lägenheten har en charm
försökte jag förklara. och den är stor. och billig. det får fixas
det andra. men allt gör det lite ont. gnager inom mig. har
jag gjort rätt?
det bästa med flytten. alva och tova hade berättat för fröken
att faster emma banne mig ska flytta IGEN. hon gillar inte
lägenheten där hon bor. och i bilen frågar tova mig:
- "emma, varför bor du själv?"
- "nä, för att jag inte har någon pojkvän.
- "varför tittar du inte bara länge på en pojke och sen frågar
om han vill vara din pojke?"
- "haha, näe tova, varför gör jag inte det?"
- "nä, och om han säger nej. så tittar du länge på en annan
pojke och frågar honom. och så bor ni ihop, så behöver du
inte vara ensam"
- "jadu tova, om det vore så lätt. men jag ska tänka på det"
kanske det är så lätt? tror fan hon har rätt.
konsekvenser av flytten. knäckt jävla rygg. svårt att andas.
dålig kondition? vem? jag?
resultat av flytten. trött som fan. massa kartonger överallt. massa jobb.
men nu bor jag iallafall på rätt sida nissan. och det är faktiskt inte
så illa som det låter. hoppas jag.
only time will tell. 
Haha, underbart. Ska nog försöka mig på det där rådet och se om man nån gång i sitt miserabla liv kan hitta nån att dela sin glädje och sorg med som det så vackert heter :-)
haha ja barn är allt bra kloka de! varför göra allt så komplicerat liksom?
Nästan så man saknar tiden när man var liten då det bara var att fråga chans och sen få ett ja eller nej, fick man ja så var det bra och fick man nej så jaha, då frågar jag väl nästa då. Kan vara att man har en lite väl nostalgisk syn på det dock för jag minns inte att man nånsin fick frågan utan det var de coola killarna i klassen som hade typ 5 tjejer var :-)
