annabrittadagmar

bussen var försenad till falkenberg. stressad sprang jag över
övergångsställen. hoppar till. TUT. TUT. TUUUT. snurrar runt
och ser föraren vinka och le med sitt fina leende. blinkar tillbaka
och vinkar. det var längesedan. hjärtat slog några volter. sprang
bort till stantons. där väntade lunch. tjejerna. skvaller. och en
massa skratt. anna lämnar oss för att betjäna donken några timmar.
jag väljer att följa med fröknarna boberg. det blir en lång promenad
med två hundar. följ med oss i skogen här nedan. fridfullt.











efter den kalla men friska promenixen kastade vi oss in i elins kök
med rosiga kinder. goda bullar. och varmt te. efter det blev det massa
prat. skulle egentligen tagit buss hem vid halv fem. men det slutade
med att jag tog sista bussen som gick 18.45. god mat hann jag slänga
i mig. tack lena. och nere i källaren hittade jag och elin något spännande.



bäst att vara förberedd när begäret sätter in?

stapplade bort till busshållplatsen i mörkret. lite skrämmande ute på
landet. men intalade mig själv att det kanske fanns någon där ute på
åkern eller i skogen som vakade över mig. typ edward. haha



ser ni honom?

efter en timmes åktur. frågar busschauffören om det är någon som
ska till norra station. nej svarar samtliga resenärer i kör, inklusive jag.
i samma ögonblick som jag yttrar ordet inser jag till min förfäran
att det är just dit jag ska. vad sysslar jag med? måste ha varit långt
långt borta i min bok. det var försent att säga något. så fick snällt hoppa
av i stan och gå. inte för att det är en lång sträcka men ändå. 

det måste ha varit en fullspäckad dag. detta är nog det längsta inlägg
jag gjort. haha. hoppas ni orkade läsa. ber om ursäkt för att jag pladdrar
på så förfärligt.