annabrittadagmar

back in good old days. me and VIOLET are back as a team. ingen barnavdelning längre
dock, nu snackar vi dam. hon har sprungit och klämt på mig hela dagen. gud vad jag
älskar den kvinnan. det har varit fläkt och färd på jobbet. mina fötter värker och hjärnan
är nollad. 

idag i kassan så funderade jag. jag trivs bäst på ett jobb där jag inte har en sådan stor roll.
där jag inte har någon press. inte någon som hänger över mig. kanske är det därför jag
känner som jag gör inför plugget. 'LÄRARE'. de säger det jämnt och ständigt att vi som 
lärare har ett så stort ansvar. det är höga krav. särskilt nu när förskolan ska bli mer skol-
inriktad. vet inte om jag pallar det. jag är klen.

jag gör alltid som alla andra säger. följer deras råd. lyssnar på vad de tycker. men JAG då?
vad vill JAG? vad tycker JAG? jag har lyssnat så mycket på andra hela mitt liv att jag knappt
vet själv. vem är JAG? 

det är ändå mitt liv. det är inte meningen att jag ska leva andras liv eller så som andra
tycker att jag ska leva. jag hoppas att jag kan hitta min egen vilja. som jag dock ignorerat
det senaste. vem säger att jag inte kan åka till spanien? skapa mig ett liv där? visst jag
kommer sakna ihjäl mig efter familj, syskonbarn och vänner. men JAG kan inte leva
mitt liv genom dem. jag måste vara lycklig. 

det kanske är dags att jag sätter mig själv främst för en gångs skull. take a wild chance.