annabrittadagmar

jag är så otroligt glad att jag åkte med honom idag. vi har pratat ut och jag vet vad som
tynger honom. och han kände en tung sten lossna från hans hjärta när han fick höra
hur hans barn egentligen känner. precis som honom. vi stöttar pappa i allt. särskilt det
här. att han har gått i detta så länge och mått dåligt får mig att böla. känner mig som en
dålig dotter. men nu är det ute och det kan bara bli bättre. det var en helt annan pappa på
vägen hem från göteborg, femtio kilo lättare. vi åkte och köpte blommor till farmors balkong
och det var underbart att kunna vara så öppna. samtidigt som det är tråkigt att det ska bli
samma visa igen så känns det otroligt skönt då allt kommer bli bättre, lättare och som
vanligt igen. har saknat pappsen. 

kvällen spenderades hos storebror och familjen. pappa ville att jag skulle släppa bomben.
ett flertal sms från pappa kom under kvällen. han är fantastiskt glad att vi pratade om detta
och allt känns mycket lättare nu när han vet att vi står bakom honom. och tack för att jag
vågade fråga. ingen. INGEN har rätt att få honom att må så. usch och fy vad jag vill spotta
dig i ansiktet.

kommer somna med en blandad mix av ångest, sorg, lycka och hat . . .