annabrittadagmar

mentorsmötet varade i ynka tio minuter. och vi var lika tysta som vanligt. seminariet
var inget att stressa upp sig för. det var tydligen inte ens nödvändigt att läsa hela boken.
typiskt. jag som panikläste den på ett par timmar. till ingen nytta. det blev inga vidare
diskussioner. under sista föreläsningen grusade det i ögonen. vänstra tinningen höll på
att explodera. pulserade. kisade med ögonen. värk värk värk. rotar igenom väskan efter
ipren. inget. snälla lotta bjuder mig på en alvedon som smälter i munnen. testa det - en
riktig upplevelse!

skippar träningen idag för jag känner mig fan inte på topp. illa jag vet. men med risk för
att ramla ihop på löpbandet så känns det säkrast att stanna hemma. krypa ner under
ett täcke i soffan. myspys.