annabrittadagmar

det började med punka på cykeln. bråttom till tåget hade jag så jag fick skita i att
där var 0% luft och köra på fälgen. hängde fram och stod upp och cyklade hela
vägen från förskolan i hopp om att jag belastade framhjulet lite mer. när jag väl
är framme vid min destination känner jag mig väldigt malplacerad. folket som kom
dit kan ha fått felaktiga uppfattningar om min vistelse där. vi får väl se hur skvallret
låter om någon vecka. redan då borde jag alltså ha vänt i dörren. en av mina värsta
farhågor blev sann. slap in the face. hard on. dags att vakna upp emma. och inte
nog med det. de hade mage att komma med en skrattretande förfrågan. aldrig i livet.
och det sa jag med. tyst. inne i mitt huvud. kom med en undanflykt och skyndade mig
därifrån. förödmjukad. men nyttigt?

jag lyckades gå vilse på galgberget. tror jag lyckades virra in mig på militärens
övningsområde. inte så lyckat kanske. men det gick bra. jag hittade hem. OCH jag
hittade en favoritpromenad.



nu ska jag ta en walk down memory lane. ska lipa till titanic. för programmen på tv suger.

tre timmar of killing time. CHECK.